Kommer det någonsin bli lugn och ro?

 

Jag sitter och pluggar en höstkväll, jag har nyss ätit middag och det är mörkt ute. Min mamma och pappa ska gå och handla en liten sväng och min bror är ute med en kompis. Jag är ensam hemma och tänker att det kommer bli skönt, men innan jag har hunnit tänka klart är mamma och pappa hemma igen. Genast när de kommer hem är det inte så lugnt och skönt längre. Mamma och pappa börjar snacka högljutt om vitt och brett, på snudd till överröstade av den precis igångsatta tv:n. Kort därpå kommer min brorsa hem med en vräkig radiostyrd bil som givetvis ska testas. Bilen påminner om ljudet från en stor sopbil som håller på att backa. Mellan pipen hörs ett annat pip, det är min brorsas pubertalt högljudda röst.

Tv:n som jämt är på när jag pluggar stör mig eftersom att väggarna och dörrarna inte är täta, de är tunna som pappskivor. Ibland skulle jag vilja bygga tjocka väggar och dörrar av tegelstenar för att slippa höra tv:n. Det kan handla om program jag absolut inte vill höra på. Många kvällar i veckan är det fotboll på tv, IFK Göteborg som min pappa hejar på spelar en viktig match. Pappa börjar glädjeskrika så fort man hör att Tobias Hysén smäller upp bollen i nättaket. Det låter som om en bomb precis har släppts och pappas glädjerop gör att jag ramlar ur stolen.

Inte nog med pappas tv-tittande, så hörs mammas höga röst om allt och ingenting, lika högt som mount everest. Det är inte alltid kul alla gånger att höra på den pipiga rösten som piff och puff, det går inte att koncentrera sig när hon står och snackar med pappa och han svarar med sin mörka gubbröst. Plötsligt kommer mamma inspringandes och ska fråga tusen frågor. Jag brukar tänka “Kan inte alla bara hålla tyst eller sticka ett tag!”.

Till slut orkar jag inte höra alla i familjen, jag kastar ihop datorn och flyger ut som vinden i köket för att hämta en slev, med den smala sidan av sleven och med några magiska abracadabra rörelser så har jag plötsligt trollat bort hela min familj. Jag sträcker på ryggen och känner att jag har gjort ett bra jobb.

Nu när de är borta kan jag sitta och plugga i lugn och ro så bara klockorna och mina egna andetag hörs. Det kommer inte vara någon pipig radiostyrd bil eller en pubertal brorsa som gnäller, det kommer inte heller vara något högt snack från mamma. Det bästa kommer bli att det inte kommer vara någon mer Tobias Hysén som gör mål. När jag har pluggat kan jag göra vad jag vill, jag kan ställa mig i vardagsrummet och sjunga så det hörs runt hela jorden.

När jag plötsligt tar bort händerna från öronen, hörs ett pipande ljud igen, det påminner mig om brorsans radiostyrda bil. Jag smyger ut som ett lejon till vardagsrummet, där står min bror och kör runt med sin påkostade bil, pappa sitter fortfarande och kollar på IFK och mammas snack går högt över molnen.

Nu inser jag att jag bara har suttit och dagdrömt alltihop om att jag trollade bort min familj. I själva verket har de varit hemma hela tiden medan jag har suttit och hållit för öronen. Ibland önskar man att dagdrömmar kunde bli verkliga, men i detta fall var allt bara i min egna lilla värld.  

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *